Stackars den kraken som ger sig på mig...

Vaknade i morse och satte som vanligt på nyhetsmorgon. Mitt annars så kassa morgonhumör blev plötsligt ännu sämre. Inte nog med att man ska vara skraj för att gå hem från tunnelbanan mitt i natten med nycklarna som tilltänkt tillhygge och med hemska tankar om vad man ska göra med den stackaren som någon gång skulle få för sig att hoppa på mig. Nu går stockholmspolisen ut och avråder tjejer från att åka taxi ensamma. Under julhelgen har nämligen två tjejer blivit körda till lägenheter för att sen bli våldtagna av män som utgett sig för att vara taxichaufförer, med märkta bilar, taxameter och taxiuniform.
Jävla as. Lås in dem och släng bort nyckeln. De berövar tjejer friheten att kunna gå ute på kvällen utan någon eskort. Ska man inte kunna ta sig hem från en utekväll utan att vara livrädd för våldtäktsmän? Ska man inte ens kunna åka taxi längre?
Sen har vi historien om polischefen som åkt dit för våldtäkt och försök till våldtäkt mot barn. Åklagaren har stängt all insyn i fallet och man får inte ens veta hur starka misstankar man har mot honom. Samtidigt står en annan polischef och beklagar sig för hur äcklet svikit kåren och allmänheten... Men fortfarande håller man honom om ryggen genom att sekretessbelägga fallet.
Jag är så arg att jag skakar. Du din stackars krake som någonsin skulle våga ge sig på mig - jag tänker klösa ut dina ögon och knäa dig så hårt att du önskar att du aldrig blivit född. Du skulle få betala för alla äckel som nånsin taffsat på en tjej på krogen, som tror sig ha rätt att kränka och märka en tjej för livet. Din stackare.

Därför hatar jag dagens fråga

Idag har jag gjort en enkät som det så fint kallas på journalistspråk. Jag har alltså sprungit runt på stan med lurar, microfon och en bandare och frågat folk om de har firat eller har blivit firade på farsdag, anledningen är att jag läser en kurs i radio.
"Det här gick ju snabbt och smidigt" tänkte jag och åkte hem för att klippa ihop mina små intervjuer.
Väl hemma med materialet i datorn så fick jag en bekräftelse på något som jag alltid anat... Att jag omedvetet kan vara VÄLDIGT elak.
Jag:  – Har du firat någon på farsdag?
Intervjuoffer: – Nej, det har jag inte.
Jag: – Har du ingen att fira eller?
Intervjuoffer: – Nej, precis...
Jag: – Hepp. Tack så mycket då. Hejdå!

Ibland borde jag skjutas.

6000 kostymnissar


EU:s supermöte ur det lilla perspektivet

Den här veckan hålls den så kallade superveckan för en samling gubbar i mörk kostym som kallar sig Europeiska unionen. Supervecka. Så härligt det låter. Som vanligt antar jag att det ska diskutera viktiga saker som finanskris, torsk och självklart klimatfrågan. Vilken tur vi har som har folk som löser våra problem.
6000 (!) gubbar i kostym ska trängas ute i Älvsjömässans lokaler. Tänk vad trevligt de ska ha det. Men vi har ett litet logistikproblem. Mötet börjar klockan 9.00 idag. De flesta av kostymnissarna kommer med flyg till Arlanda eller Bromma under morgonen och ska på något vis ta sig från flygplatsen, genom hela Stockholm och till Älvsjö. "Jag vet, vi sätter dem i varsin diplomatbil/taxi/svart hyrbil och KÖR dem dit!" De missade kanske hur trafiken brukar se ut på motorvägen förbi Stockholm mellan klockan 6.30-9.30. "Nej nej, det har vi inte missat. Vi har ju gått ut och bett alla bilister i Stockholm att lämna bilen hemma!" Haha... Det funkar säkert. "Nej älskling du kan inte ta bilen idag för det ska kostymnissarna göra!"
Nu råkar det vara så att jag hade haft en mycket bra lösning på vårt lilla logistikproblem om någon bara brytt sig om att fråga. Men jag delar ändå med mig av min lösning så kanske de lär sig något till nästa gång. Älvsjömässan ligger precis vid pendeltågstationen. "Va? Ska kostymnissarna åka lokaltrafik tillsammans med alla vanliga människor?!" tänker ni. Nej, absolut inte! Det skulle aldrig falla mig in. Planen är att chartra ett par ArlanaExpress-tåg och tåga alla kostymnissar till Älvsjö. De slipper åka med alla vanliga dödliga, vi slipper dem på motorvägen och, se där! Vi kom en bit på vägen vad gäller klimatproblemen. Superveckan kunde blivit superbra.

Krönika

Efter många om och men så tar jag nu mod till mig och publicerar min första medvetna krönika. Ja, jag har tydligen skrivit ett par förut, utan att alls veta att de var krönikor. Var så goda.



…därför att kunskap om rumpsex är allmänbildning

 

Efter ett inslag i veckan från RFSU:s sex och samlevnadslektion för niondeklassare, diskuterade man i UR:s Skolfront bland annat om huruvida fittfakta, kukkunskap och tips om analsex hör hemma i den svenska sexualundervisningen. Ja, sa RFSU och nej sa två ansvarsfulla föräldrar. De ville själva kunna guida sina ungdomar i deras sexualitet och menade att RFSU använde ett vulgärt språk och att de skapade en förväntan och en norm för 14åringar att ha mycket sex tidigt. ”Några hemligheter kan man väl ha för barnen” sa Paula Skånberg om att de i undervisningen talade om analsex och andra sexuella praktiker. Enligt henne var undervisningen alldeles för avancerad.

 

Avancerad? Det finns en stor fallenhet hos föräldrar att underskatta sina tonåringar. Jag anser att en 14åring förmodligen för länge sedan kommit på att det faktiskt finns ett hål till. Och självklart kommer tanken att kanske stoppa något där att dyka upp så småningom. Deras argument att kunskap skulle leda till en tidigare sexdebut håller inte heller. Enligt folkhälsoinstitutet har inte åldern för ungas sexdebut sjunikt sedan 60-talet, medianvärdet ligger stabilt kvar på dryga 16 år. Det är vuxnas skyldighet att lära barn hur säkert sex går till, kunskap är alltid en tillgång. Det ska handla om vilja, lust, preventivmedel mot oönskade graviditeter och sjukdomar, men även om sexuella praktiker. Tänk vad mycket lidande vi hade kunnat slippa om vi talat om för ungdomar i tid att det krävs en rejäl klick glidmedel för att det inte ska göra ont om man vill in i hål nummer två.

 

Jag kan förstå att fittfakta och kukkunskap inte passar in i allas syn på hur man ska tala om sex. Men se, det handlar inte om föräldrarna, det handlar om ungdomarna. De vill veta. Ska vuxenvärlden låta bli att besvara deras frågor? Jag kan tänka mig att sätta mycket pengar på att de flesta föräldrar har minst sagt bristfälliga samtal om sex med sina barn. Om de har några samtal alls vill säga.

 

I programmet missade man en viktig aspekt i frågan. Det finns unga homosexuella killar  som inte är ett dugg intresserade av vaginalt sex med tjejer. Vuxenvärlden har lika stor skyldighet att informera dem om hur de har sex på bästa sätt, detta för killarnas egen skull och för deras partner. Att inkludera homosexualitet så tidigt som möjligt och på alla plan är ett stort steg för det fria Sverige. Att exkludera olika läggningar i sexualundervisningen är samma sak som att diskriminera.

 

Frågar du mig så är kunskapen om onani, vaginalsex och rumpsex ren allmänbildning. Det borde inte finnas någonting som är för hysch hysch för att talas om i skolan. Inte? Nej, du måste nämligen veta lika mycket för att säga ja till något, som du måste veta för att kunna säga nej.


Om att jag vägrar titta upp på folk som står över mig (o-bokstavligen)


Min lön är försenad med 2 dagar nu. Jag är mycket irriterad över följade:

1. Jag har inte fått mina pengar. Jag är inte i något större behov av dem just nu i och för sig. MEN. Rätt ska fan var rätt. Begär dem att jag ska komma i tid till jobbet så förväntar jag mig att jag får mina pengar i tid. Där med basta.

2. Jag har mailat ekonomikvinnan OCH VARKEN FÅTT NÅGON FÖRKLARING ELLER SVAR. Detta gjorde jag redan i måndags (25:e) och inte ett endaste litet pip har jag hört. ILLA.

3. Ekonomikvinnan har tidigare varit på min avdelning, försökt, och lyckats sätta dit oss med ett litet trick. Tack för den.


Finns det något som gör mig riktigt arg (det finns iofs en hel del sådant...) så är det välbetalda människor som inte fixar sitt jobb, och som dessutom inte står till svars när man begär åtgärd och/eller förklaring.
Jag tycker mitt jobb är rätt trevligt, men  fasiken inte så trevligt att jag jobbar gratis.

Nu när jag ändå håller på och vräker ur mig så kan jag också meddela att jag blivit underkänd (på en del av en tenta) för första gången i mitt liv. Tentan var en så kallad språktenta som gick ut på att hitta fel, t.ex. syftningsfel, i olika texter. Jag var en halv, EN HALV, poäng från godkänd. Till saken hör att jag själv inte ser att jag på något sett skriver eller talar dålig svenska. Kanske ett m eller ett l för mycket i nått ord här och där... Men det fixar ju rättstavningsprogrammet! Ahhh... Jag ska överklaga...

För att lätta upp stämningen en aning så kan jag också säga att jag också fick VG på den andra delen av tentan. Kommun, riksdag och regering var ämnet som konstigt nog ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så jag överlever.

chao pescao

Om att sova ovan molnen


Världens högsta loftsäng är nu färdigställd! Vi talar om en loftsäng så hög att en vuxen karl kan gå under utan problem, samtidigt som hon där uppe (jag!) inte har en chans att sätta sig upp.

- Hur bäddar du då? kanske du undrar... Efter många vändor har jag kommit fram till den absolut bästa lösningen. JAG BÄDDAR INTE.

- Hur sjutton fick ni två klanton ihop en säng som faktiskt står och håller?! Det fick vi inte... Vi fick fantastisk hjälp av två goa gubbar istället. Tack och lov!

- Var det inte ni som var höjdrädda? Jo...

Happy b-day till mig

Det finns en aningens känsla av ensamhet, idag mer än andra dagar.
Trots alla härliga gamla, och nyvunna vänner som var här på kalas igår så påminner födelsedagen mig om hur långt borta alla mina älsklingar är. Eller snarare, hur långt borta jag är.
Jag försöker intala mig själv att detta är en del av att bli vuxen. Men hör. Det låter ju fullkomligt idiotiskt. Jag vägrar tro på det där.
Tur att världens bästa plattång (födelsedagspresent av Tompa) kan sätta plåster på alla mina skråmor. Tänk vad han älskar mig... och mitt hår...

I natt blir sista natten i Fruängen. Skumt att både sörja en fin lägenhet och fira en ny hyra som bara är hälften än tidigare. Loftsängsbyggandet är i full gång. Jag tackar gudarna för Viktor Fabricius, vilken kara-karl! Tommy börjar få lite kalla fötter och tycker att vi ska sänka den planerade höjden med tio centimeter. Vi får väl se... Men det lär bli stabilt.

Nu har min farfar skaffat fejan. Det finnes hopp i världen trots allt!

Puss och godnatt

ÅH! Ett extra plus till Stjärtis och den fina Santana texten. Den värmde i vårregnet


Att lyckas eller att inte lyckas

Tur, tur och åter tur.

En termin på journalistutbildningen och jag har redan ena foten inne på Sveriges radio, och den andra på allas vårt älskade Hallands Nyheter.
Min förkärlek till tråkiga kommunkorridorer kommer få en chans att bli mättat under några veckor på HN i sommar. Se upp alla gubbar med hej-lilla-gumman-syndrome, armbågarna är spetsade.

Födelsedag coming up. Och guess what, så även flytt, IGEN. Så jag tänkte, varför inte slå ihop det? Födelsedags- och utflyttningskalas. Grannarna kommer ändå inte att se våra bakfulla nunor igen så alla eventuella klagomål tas emot med "man fyller bara 21 en gång i livet!".

Flyttlasset går denna gång till en liten, liten etta i Solna. Granne med Råsunda. Tanken har slagit mig att joina hulliganerna, men just det ja, då kommer jag vara tvungen att betala för att se en match. Nej, jag tror inte det.
För övrigt har vi snart duschkabinen i köket. Eu tänker ni kanske nu, men icke! Lyx tänker jag! Jag kommer tjäna flera minuter varje morgon på att värma upp duschvattnet samtidigt som jag laddar kaffebryggaren och låter hårinpackningen värka!

T och vår käre vän Micke är på uppdrag. Mission köpa-bräder-för-att-bygga-loftsäng. Ett intressant projekt för två halvidioter som inte vet skillnaden på spik och skruv. Än mindre gips och betong. En helt ny värld har öppnat sig, tumstockar, maskiner som är farliga och "vaddå, ska vi såga av dem själva?"

Roxana har fått ett mixtape skickat till sig på posten. Här om dagen drömde jag att hon var förbannad för att hon hade 2008 års vårjacka på sig, så typiskt Sanna.
Jag tänker på henne varje dag. Men verkligeheten känns lika långt borta som jag är från Varberg.


Chao

Fruängen, sköna blattar och ingresser


Livet har tagit fart på 43kvm i Fruängens centrum. 
Flytten har skett i omgångar med början i december. Vad syftet egentligen var är det ingen som vet, men jag och T forsätter jakten på meningen med livet och jag tror att flytten till Stockholm är ännu ett drag i vår icke så väl utveckade strategi för att nå målet. Jag vet vad ni alla tänker, vi kommer aldrig att lyckas. Men jag ger mig fan på att jag kommer att ha förbannat kul på vägen.

Mellan julfirande, stress och flytt har jag konstigt nog hunnit med att arbeta som fläktmontör på en industri i världens ändå Rotebro, 50min ångest-i-stockholms-lokaltrafik, från Fruängen. 
Efter många om och men så har jag kommit fram till att detta trots allt har varit en upplevelse jag inte ångrar. Jag har fått utmärkta möjligheter att praktisera min bristfälliga, men ändå befintliga, kunskap i genusteori. På företaget arbetar 4kvinnor exkl. mig själv. Resten är män i åldrarna 19-60år. Tur för mig att jag trivs bättre med det motsatta könet, så länge dom håller sig på mattan och inte underskattar mig. De gånger killarna inte hållt sig till mina outtalade, men tydliga krav, har jag helt enkelt vickat lite mer på rumpan, lagt en rap och motbevisat dem. "Jag kan själv" har varit något av ett mantra de senaste veckorna. 
Klimatet på ett företag där majoriteten är invandrarkillar är speciellt. Jag tackar gudarna för mig förortsspanska, utan den hade jag aldrig fixat en månad. Och tittar man innanför det hårda skalet så finns det verkligen goda människor. Och onda.

Nästa steg i mitt äventyr är Journalistik och Multimedia, 120hp på Södertörns högskola. När jag fick reda på i torsdags att jag kommit in på min 1:a reservplats så kände jag mig inte, som många förväntade sig, särskilt upprymd eller förväntansfull. Den känslan har tack och lov kommit nu i efterhand. Nej, jag blev istället fustrerad och nästan lite förbannad, inget jag själv kunde styra över. I min lila överanalys av mitt eget psyke så har jag kommit fram till att jag börjat från noll allt för många gånger de senaste åtta månaderna. Det lilla barnet som inte ville sova borta för att längtan efter mamma varit alltför stark, har suttit på min axel hela mitt (oj-så-långa) liv. Jag antar att det finns vissa uppenbara faktorer i mitt och mina näras förflutna som spelar ut sin roll. Summasummarium är i alla fall att jag blivit mycket bättre å att möta nya människor och mycket sämre på att hålla kvar dem. Jag har lärt mig att klara mig på väldigt lite. Nu talar jag inte om pengar (vilket iofs inte heller har funnits så mycket av) utan trygghet. Det gäller att ta vara på det lilla. T och min egen kudde, mitt morgonkaffe, min necesär osv.... Min min mitt.

Nu börjar det. IGEN

Over and out

Uppsala

Domkyrkan, taget från Fyrisån

På G igen!

Det där med att tröttna stämmer ju ofta in ganska bra på mig när det gäller ungefär nästan allt. Sen jag bestämmde mig för att börja blogga och tills nu så har jag hunnit åka till Barcelona, förlova mig och flytta till Uppsala utan att skriva någonting om det. Hahaha. T säger att han inte är ett dugg förvånad. Men det är väl bara att plocka upp där vi slutade, inte sant?

Bara för att jag är så lat så ska jag, igenom att kopiera ett samtal mellan mig och min vän Suss via "Loggen" på facebook, sammanfatta det som är relevant för mig och halva Varberg (trodde jag ja) just nu. Min första tid i Uppsala.
Läses nerifrån och upp.

Maria Aros skrev
klockan 23:18 En till... Efter att ha läst igenom alla tre inläggen så inser jag vilken grym sär skrivare jag är, ha!
Ta bort
Maria Aros skrev
klockan 23:15 Sen det där hemska med nya människor. Det är skitkul när det är folk man tycker verkar sköna och skoj men känner man sig inte väldigt misslyckad när man måste sitta med folk man egentligen tycker verkar totalt inelligensbefriade, rrrrrrövtråkiga och dessutom pratar en otroligt irriterande dialekt, bara för att man annars blir helt ensam?! Jag vet att det bara är du och jag som förstår sånt där. Tänk dig någon som har jätte utstående tänder och pratar med skorrrrrrande rrrrr, det går bara inte att ens försöka koncentrera sig på vad dom pratar om. Jag har dessutom blivit halvt knäpp. Igår kunde jag knappt sova för jag hade fått ett dilemma att tänka på. Om du får välja att rädda Mona-Lisa tavlan eller en mördare/ pedofil ur ett brinnande hus, vilket tar du? Oh långt det blev...
Ta bort
Maria Aros skrev
klockan 23:11 Det är rätt illa när man slår upp ordet "euthanasia" på translate.google.com och man fan inte ens vet vad ordet på svenska betyder. Så jag gick och köpte mig Bonniers stora ordbok. Vem hade kunnat gissa att eutanasi betyder dödshjälp? Och vem har någonsin funderat över vad "konventionell" egentligen betyder? Kan dom inte bara säga det med en gång? Jaja, om jag inte klarar tentorna så har jag i alla fall lärt mig massvis med nya ord. Forts...
Ta bort
Maria Aros skrev
klockan 23:00 Jo ryktet om att Tommy söker finna lyckan i huvudstaden stämmer. Men alla avdelningschefer på svt och tv4 är så jävla tjuriga. Jag säger åt honom att söka på ztv istället, dom verkar ha det jävligt soft ju. Tommys pappa tycker att dom ska införa paradise hotell igen och att Tommy ska jobba där så att han kan bjuda in sin far att se på "alla laettkleadda daomeeer". Fy fan. Tacka vet jag UR! Vad gäller mitt plugg så har jag ganska lite föreläsningar och seminarier med tanke på att jag trots allt läser 150%. Men det är ju dessto mer att läsa därtill. Sen om jag verkligen tar in det jag läser det får väl visa sig på tentan. Litteraturen är på både svenska och engelska, alla letktioner hålls dock på svenska. Jag har insett vilket otroligt dålig ordkunskap jag har. Forts...
Ta bort
Susanne Johansson skrev
klockan 12:42 Man ska absolut inte underskatta den fina konsten i att vara en mästare i pulka.. Det är en merit som jag tycker att du ska ha på ditt CV:) Hur mycket är du på universitetet? har ni många föreläsningar och så eller? Tommy är en sötnos! han kommer lätt att klara sig på sin veckopeng, jag tror inte du behöver oroa dig. Jag hörde det ryktades om att han ska söka sin lycka i storstaden Stockholm efter arbete att pendla till.. Stämmer detta? Min man lever och frodas:) Han jobbar fortfarande på OnOff och trivs.. Jag sitter just nu och arbetar med en rapport på mitt projekt, mycket spännande.. just nu är det en direktöversättning av van Weeles "Purchasing and Supply Chain Management" en förövrigt mycket upphetsande bok! Läser du på svenska eller engelska förresten?

Puss!

Vin och tjejsnack

Med dunkande huvud på grund av sömnbrist, lagom mycket vin och alldeles för många cigaretter, så tvingar jag mig själv att hålla ögonen öppna (och T:s också för den delen) bara för att lägga upp min första bild på min nya blogg!

Ikväll har jag och Stjärtis (läs Gerda) varit ute hos underbara Mathilda i Espevik. Det blev Thaimat, rödvin och bra mycket tjejsnack. Det känns som om jag kännt människan i hela mitt liv fast än jag bara har träffat henne några gånger. Bättre människa får man leta efter. Det ger mig gott hopp om Uppsala. Man kanske kan hitta själsfränder av en slump?

På fredag bär det av till vad jag har hört ska vara storstädernas storstad, Barcelona! Det ska bli vad tjejerna på jobbet kallar en "kärleksweekend" som ska heta duga! Mycket rödvin och strosa på La Rambla hand i hand och se sådär kära ut. Tack och lov att vi inte är sånna där som bara sitter och glor uttråkat på varandra utan ett leende och utan något att prata om. Skratt är grunden för ett bra förhållande och det har vi aldrig haft brist på. 

När vi kommer hem så har vi en hektisk vecka framför oss, det ska skrivas hyreskontrakt med våra underbara hyresgäster, packas och säljas prylar på blocket. Om jag får som jag vill så kommer även röda korset få fullt upp men vi vet ju hur det brukar bli med det någon här hemma är lik sin mor...

Nu får jag en knuff i sidan, jag antar att det betyder att jag borde släcka...
Buenas noche amigos!


Välkommen till min nya blogg!

Hola!

Jag börjar med att skriva vilken skitsida det här är. En bugg gjorde att allt raderades på en knapptryckning, och nej, jag är inte tekniskt obegåvad!
(efter 10 djupa andetag...)

Så. Detta ska alltså bli bloggen om mitt nya steg i livet. Jag och T tar vårt pick och pack och lämnar vår älskade håla för att upptäcka livet i Uppsala för obestämmd tid framöver. Flytten kommer ske lite pö om pö under sista veckan i aug. och vi har lite smått börjat att rensa ut våra skrymslen för att börja packa.
Tanken med bloggen är att underhålla alla här hemma och i världen men även för att utveckla mitt skrivande och förhoppningsvis ha lite kul på kuppen. Ni som känner mig väl kan ju börja slå vad om hur länge jag kommer orka hålla på. Vi vet ju alla hur gott tålamod jag har.

Lite regler för att underlätta och hålla mitt mog uppe:

1. Jag stavar som en kråka. Jag lovar att göra mitt bästa men det är strängt förbjudet att kommentera. Gör ni det så skriver jag på spanska iställer, få se hur ni gillar det!
2. Ta allt jag skriver med en stor skopa salt.  Jag har som ni vet en förmåga att överdriva. Ja, ni ser ju, en STOR SKOPA!
3. Om jag gråter så kom inte och hämta mig. Är det något jag har lärt mig av systrarna Hylander så är det att det är ok att ha smärre livskriser, ofta.
4. Jag får lov att svära, synda och bli ateist utan att någon ska få proppar eller hjärtattacker. Ni vet vilka ni är...

Jag vill nu inviga mitt första inlägg med att tacka min mamma och pappa och deras andra hälfter för den nya datorn och för all hjälp på vägen.

PUSS

Om

Min profilbild

Maria

RSS 2.0